Ädla och respekterade borgare i Zürich, studenter, hantverkare, arbetare, vagabonder, vandrare utan mål i alla länder, förenen er. I Cabaret Voltaires och min vän Hugo Balls namn, grundare av och ledare för detta spränglärda institut, kommer jag i kväll att avge en deklaration som kommer att skaka er. Jag hoppas inte att några fysiska skador ska drabba er, däremot att det som vi nu har att säga ska träffa er som en kula. Vi har beslutat att sammanfatta våra mångfaldiga aktiviteter under namnet dada. Vi fann dada, vi är dada och vi har dada. Dada påträffades i ett lexikon, det betyder ingenting. Detta är det betydande ingenting, för vilket ingenting betyder någonting. Med ingenting vill vi förändra världen, med ingenting vill vi förändra diktningen och måleriet och med ingenting vill vi få slut på kriget. Vi står här utan avsikt, vi har inte ens för avsikt att underhålla eller roa er. Fastän nu allt detta är som det är på så sätt att det ingenting är, behöver vi inte skiljas som ovänner. I samma ögonblick som ni övervinner era borgerliga hämningar och tillsammans med oss skriver dada på era fanor, så är vi åter överens och de bästa vänner. Var vänliga att ta emot dada som en gåva från oss. Den som inte vill ha den är förlorad. Dada är den bästa medicinen och bidrar till ett lyckligt äktenskap. Era barnbarn kommer att tacka er. Jag bjuder nu farväl med en dadahälsning och en dadabockning. Länge leve dada, dada, dada, dada.