Människorna är änglar och lever i himlen.

De själva och alla kroppar som omger dem är den mäktigaste ordningens världsalltskumulationer.

Deras kemiska och fysikaliska förändringar är förtrollande tilldragelser, hemlighetsfullare och större än varje undergång eller skapelse av världen inom den sk stjärnhimlen.

Varje andlig och själslig yttring eller förnimmelse är underbarare än det yppersta av undren i Tusen och en natt.

Alla människors och kroppars göranden och låtanden tar formen av ett högsta klassens spel, en underhållning på himmelsk nivå, som uppförs och genomlevs på lika många olika sätt som medvetandets existens står i motsättning till sin praktiska tillämpning.

Medvetandets existens omfattar inte bara människan utan också alla de världsordningar av vilka hon består och i vilkas mitt hon lever som ängel.

Döden är en amsaga, och gudstron var människomedvetandets spelregel under den tid då man inte visste att jorden liksom allt annat är ett stycke himmel.

Världsmedvetandet har inget behov av någon Gud.