Visst. Alla människor har fötter. Och skor på dem, men det avgörande här är: arbetaren är inte någon som helst människa. Se på fru rentier Schupkes små söta fossingar. - Jag hittar inga ord - helledudandedå! Eller Penny Hortens skådisfötter, förstklassiga! Ta så en vanlig människas fot, en man som t.ex. Ludendorff! Lägg först märke till: foten är osedvanligt grov undertill, det kommer an på att dess ägare, generalen, har tänkt så djupt och så långvarigt. Den andra tån ligger på båda fötterna inklämd under den tredje och den stora; stortån är därtill starkt inåtböjd - vi känner igen nationalhjälten som håller fast vid vad som Tyskland tillhör. Slutligen den helt förkrympta lilltån. På samtliga tår sitter skära, fyrkantigt klippta naglar - enligt kännaren ett tecken på Ludendorffs oegennyttiga karaktär. Det är en fot av det eleganta - men ändå måttfulla - slaget, värdig en första klassens officersstövel av brunt oxläder med aningen spetsig tåhätta - ja, för sådana män finns ännu skor att tillgå! Av militära skäl ser också samtliga övriga officersfötter ut precis som Ludendorffs. Och för gemene man finns liknande stövlar att få, fast grövre förstås - precis som officerarnas uniform genom bättre snitt och material skiljer sig från manskapsuniformen. Fast egentligen har dessa mannar, detta manskap, rejäla proletärfötter - dvs antingen helt raka eller imiterat tillknycklade; saken kan diskuteras. Men för fan, tänker den tyske gulaschbaronen, vad ska en sån karl med militärkängor till när kriget är slut och det jävla aset är arbetare igen - de vackra pjäxorna är ju bara för trånga för honom eller alldeles för stora. Om den jäveln ska arbeta, oavsett om det är söndag eller om det regnar (för att nu inte tala om ifall det skulle snöa), så kan han ta gamla brädbitar och snöra fast under fötterna och därmed jämnt! Slut! Inte ett ord till! Ni förstår, gulaschen behöver pengar han också - så varför skulle han låta ett litet parti militärstövlar om cirka 80000 par gå sig ur händerna? Att sälja dem till packet, till salongsspartakisterna, för 35 mark, vore synd och skam så länge det går att göra pengar på stövlarna. Nånstans ifrån måste pengarna tas. Fruntimren, skinkorna, cigarrerna, kostymerna, konjaken och spelandet kostar en hel del. Alltså gör vi en snabb affär med kängorna från en hand till en annan, med helt ringa profit. En sådan rättskaffens gulaschbaron får 50000 mark för blotta förmedlingen av en man som säljer stövlarna vidare till en annan. Det är inte mycket, om man betänker att han förtjänar sina pengar bara en gång i veckan, alls inte dagligen. Stövlarna hålls i lager och på kort tid har de stigit till 250 mark paret. Nu först har de fått ett sådant värde att man antingen kan sälja dem till bättre borgare eller till utlandet. Vad brottslingarna - arbetarna - beträffar, dessa som över huvud taget inte är några människor och som tjänar alldeles för mycket pengar, så får de med tanke på de förhållanden de lever under lov att betala 3000 mark för ett par stövlar; då blir de tvungna att avblåsa strejkerna och gulaschen blir lämnad i fred för trashankarna, under det att käften bör täppas till på detta arbetarslödder, som i dessa våra dagar (att de bara har mage) inte ger sig, utan fortsätter att skrika efter billiga stövlar; de ska ha sig en redig knytnäve i den skitiga spartakusnunan! Just det!! Och till på köpet har typerna frostknölar eller fotsvett; det vore ju i allra högsta grad bara att lorta ner i sköna, härliga, bekväma skor, gjorda för bättre folk, för goda borgare! Fattar ni? Alltså ta och linda in era benstumpar i den röda fanan! Idioter!! Förbrytare - ni som försöker hindra gulaschbaronen från att tjäna sitt levebröd!!