Ni är allihop anklagade: res på er! Det går bara att tala till er när ni står upp.

Stå upp som inför Marseljäsen,

stå upp som inför ryska nationalsången,

stå upp som inför God save the king,

stå upp som inför fanan.

Och till sist stå upp inför DADA som representerar livet och som anklagar er för att av ren snobbism gilla allting, bara det är dyrt nog.

Så, ni har satt er igen? Desto bättre; då kanske ni kan koncentrera er på vad jag säger.

Vad gör ni här, packade som sillar med er seriösa uppsyn - för ni är väl seriösa, eller?

Seriösa, seriösa, seriösa in i döden.

Döden är en allvarlig sak, inte sant?

Man dör som hjälte eller man dör som idiot, det är skit samma.

Ett enda ord överlever dagen: ordet död. Ni älskar döden, när den drabbar andra.

Döda, döda, döda.

Det är bara pengarna som inte dör, de reser blott en smula.

Det är Gud, honom respekterar man, en seriös person - inför pengarna faller familjen på knä. Ära, ära vare pengarna: en människa med pengar är en ärbar människa.

Äran köps och säljs som röven. Röven, röven representerar livet lika väl som en säck potatis, och alla ni seriöst sinnade, till sist kommer ni att lukta värre än koskit.

DADA luktar ingenting, är ingenting, ingenting alls.

Precis som era förhoppningar: ingenting som era paradis: ingenting

som era idoler: ingenting

som era politiker: ingenting

som era hjältar: ingenting

som era konstnärer: ingenting

som era religioner: ingenting.

Vissla, skrik, slå mig på käften - än sen, än sen? Jag tänker ändå tala om för er att ni alla är klantskallar. Inom tre månader kommer vi, mina vänner och jag, att sälja våra målningar till er för en spottstyver.