och jag svarar

"Ja, ja, du ska få kaffe på sängen!"

"Nämen, på riktigt", säger du

och jag frågar om du minns dikten

mellan mina händer och dina skuldror

bakifrån, den där gången norr om Tjåmotis

när bräsman bröt sig fram i snölegan

och tjälen gick ur jorden

och fastnade på våra stövlar.

"Nej", säger du, "jag menar skrivna"

och vad ska jag svara, först?

Sen bländas jag av bröstgårdens bruna sol

och vet -

"Det finns en kyrka mitt i Stockholm,

som ruvar på berömda lik.

Runt omkring den finns en mur.

På muren står det målat:

Sothöna!"