Redan Lenin la på sin primitiva nivå märke till ett underligt, irrationellt beteende hos massorna före och under ett uppror: Han berättar om soldatupproret 1905 i Ryssland: 

"Soldaten var full av sympati för böndernas sak. Hans ögon glödde vid blotta omnämnandet av jorden. I flera fall hade makten över trupperna gått över i soldaternas händer, dock kom det nästan aldrig till ett beslutsamt utnyttjande av denna makt. Soldaterna tvekade. Några timmar efter att de hade dödat någon förhatlig överordnad, släppte de andra fri, började förhandla med myndigheterna och lät sig sedan skjutas, dömas till spöstraff, spänna sig för oket..." (Om religionen)

Varje mystiker skulle förklara ett sådant beteende med människans eviga moraliska natur, som finns där för att förhindra uppror mot privategendomens gudomliga inrättning och statens och dess företrädares auktoritet. Vulgärmarxisten går tanklöst förbi sådana yttringar och han kan varken förstå eller tolka dem, eftersom de inte kan förklaras direkt ekonomiskt. Freuds uppfattning kommer betydligt närmare verkligheten, när den i ett sådant beteende ser verkan av en skuldkänsla gentemot fadersgestalter vilken härstammar från människans barndom. Psykoanalysen kan dock inte ge någon uppfattning om den sociologiska härkomsten och funktionen av detta förhållningssätt och leder därför inte heller till någon praktisk lösning. Den förbiser också sammanbandet mellan detta handlingssätt samt förtrycket och förvrängningen av de stora massornas sexualliv. 

För att klargöra hur vi ska kunna undersöka sådana masspsykologiska fenomen är det nödvändigt att rekapitulera sexualekonomins frågeställningar. De har i detalj behandlats i bland annat Den sexuella revolutionen. 

Sexualekonomin är en forskningsinriktning, som sedan några år håller på att ta form inom det mänskliga känslolivets sociologi genom att man tillämpar den dialektiska materialismen på detta område. Och redan har det gjort en rad nya konstateranden. Den utgår från följande förutsättningar: 

Marx fann att det samhälleliga livet behärskades av den ekonomiska produktionens villkor och den ur denna vid ett givet historiskt tillfälle framsprungna klasskampen. Ganska sällan måste ägarna av produktionsmedlen ta till öppet våld för att upprätthålla sitt herravälde över de förtryckta klasserna. Deras främsta vapen är den ideologiska makten över de förtryckta, eftersom statsapparatens hörnsten är just ideologin. Vi har redan nämnt att Marx betraktade den levande, producerande människan som historiens och politikens grundläggande förutsättning. Den handlande människans inre struktur, den så kallade "subjektiva faktorn i historien", förblev outforskad, eftersom Marx var sociolog och inte psykolog, och eftersom det på den tiden inte fanns någon naturvetenskaplig psykologi. Frågan om varför människan lät sig exploateras och förnedras, frågan om varför hon hade underkastat sig slaveri i tusentals år förblev obesvarad. Ingenting annat utforskades än samhällets ekonomiska process och den privatekonomiska utsugningens mekanism.

Knappt ett halvsekel senare upptäckte Freud genom att använda en speciell metod, psykoanalysen, den process som styr själslivet. Hans viktigaste upptäcker, som hade en förödande och omvälvande inverkan på en rad rådande föreställningar (vilket till en början gjorde honom till ett hatobjekt världen över) är följande: 
Medvetandet utgör bara en liten del av själslivet. Det styrs självt av själsliga processer som äger rum i det omedvetna och därför inte är tillgängliga för medvetandets kontroller. Varje skenbart meningslös psykisk process ­ som drömmar, felsägningar och oavsiktliga misstag, de psykiskt stördas och de mentalsjukas absurda handlingar, etc - har en funktion och en "mening" och kan fullständigt förstås om man kan placera den i vederbörande människas utvecklingshistoria. Därmed inordnade sig psykologin, som tidigare antingen hade vegeterat som en typ av hjärnfysik ("hjärnmytologi") eller som en mysteriös objektiv ande, bland naturvetenskaperna. 

Den andra stora upptäcken var att redan det lilla barnet utvecklar en livlig sexualitet, som inte har något med fortplantningen att göra, att sexualitet och fortplantning, det sexuella och det genitala, inte är sak samma. Analysen av den psykiska processen visade vidare att sexualiteten, eller snarare dess energi, libidon, är rent fysisk. Biologiska livsbetingelser och sociala villkor förenas alltså i det själsliga. 

Den tredje stora upptäckten var att sexualitet i barndomen där barn-föräldra-förhållandet är en av de avgörande beståndsdelarna (oidipuskomplexet), vanligtvis förträngs på grund av rädsla för straff för sexuella handlingar och tankar (i grunden en "rädsla för kastrering"). Barnet förtränger sin sexuella aktivitet och utplånar den ur minnet. Undanträngandet av bardomens sexualitet drar visserligen bort den från medveten påverkan, men dess kraft försvagas inte. Tvärtom: förträngningen intensifierar den och möjliggör att den manifesterar sig i olika patologiska sinnesstörningar. Eftersom undantag från denna regel knappast existerar bland "kultiverade människor" kunde Freud lugnt påstå att han hade hela mänskligheten som patient.

Den fjärde viktiga upptäckten i detta sammanhang var att människans moralkod inte var av gudomligt ursprung, utan kunde härledas ur de uppfostringsmetoder som föräldrar och föräldrasurrogat tillämpade under den tidiga barndomen. Dessa uppfostringsmetoder står i strid med barndomens sexualitet och är i grund och botten mycket effektiva. Den konflikt som ursprungligen utspelas mellan barnets begär och föräldrarnas förbud blir senare till en konflikt mellan drift och moral inom den berörda individen. Hos vuxna motverkar moralkoden, som i sig är omedveten, ett förstående av sexualitetens lagar och av det omedvetna psykiska livet. Moralen stöder förtrycket av sexualiteten ("motstånd mot det sexuella") och rättfärdigar den omfattande oviljan att "blottlägga" barndomens sexualitet.

Genom sin blotta existens innebär var och en av dessa upptäckter (vi har här endast nämnt dem som är viktigast för vårt ämne) ett slag mot reaktionär moralfilosofi och, i synnerhet, mot religiös metafysik. Dessa båda riktningar försvarar eviga moraliska värden, anser att världen styrs av en objektiv "makt" och förnekar barndomens sexualitet samtidigt som de begränsar sexualiteten i sig till fortplantning. Emellertid kunde dessa upptäckter inte utöva något mer betydande inflytande eftersom den psykoanalytiska sociologi som utgick från dem avvisade det mesta av deras levande progressiva och revolutionära kraft. Den psykoanalytiska sociologin försökte analysera samhället som den skulle ha analyserat en individ, formulerade en absolut antites mellan civilisationsprocessen och sexuell tillfredsställelse, betraktade destruktiva instinkter som avhängiga primära biologiska faktorer vilka gjorde människans öde ofrånkomligt, förnekade existensen av en ursprunglig matriarkalisk period och hamnade slutligen i en förlamande mysticism eftersom den ryggade tillbaka inför konsekvenserna av sina egna upptäckter. Dess fientlighet mot dem som försöker gå vidare längs de linjer som dragits upp tack vare dessa upptäckter sträcker sig långt tillbaka i tiden, och det motstånd dess förespråkare lägger i dagen gentemot sådana försök är orubbligt. Detta påverkar emellertid inte det minsta vår föresats att försvara Freuds stora upptäckter mot varje angrepp, varifrån det än kommer. 

Sexualekonomins frågeställningar, som grundar sig på dessa upptäckter är inte ett av de vanliga försöken att lägga till, byta ut eller beblanda Marx med Freud eller Freud med Marx. Vi har tidigare nämnt att psykoanalysen, inom den historiska materialismens område, har en vetenskaplig funktion att fylla, eftersom nationalekonomin inte har förutsättningar för att klara den uppgiften: att förstå ideologins struktur och dynamik, inte dess historiska bas. Genom att införliva psykoanalysens landvinningar når sociologin upp till ett högre plan och kan därigenom bättre förstå verkligheten; en förståelse av hur människan egentligen är beskaffad har äntligen uppnåtts. Bara trångsynta politiker kommer att anklaga den karaktärsanalytiska strukturpsykologin för att inte komma med omedelbara praktiska förslag. Och bara politiska gaphalsar kommer att fördöma den totalt, emedan den är behäftad med en konservativ livsuppfattnings alla förvrängningar. Verkliga samhällsforskare, däremot, kommer att betrakta psykoanalysens förstående av barndomens sexualitet som en i högsta grad revolutionär handling.

Det följer av sig självt att den sexualekonomiska sociologin, som bygger på Marx’ grundläggande sociologiska arbete och Freuds grundläggande psykologiska arbete, väsentligen och samtidigt är en masspsykologisk och sexualsociologisk vetenskap. Den tillbakavisar Freuds civilisationsfilosofi och börjar så där de psykologiska frågeställningarna slutar.

Psykoanalysen uppenbarar det sexuella förtryckets och förträngningens verkningar och mekanismer och deras sjukliga följder för oss. Den sexualekonomiska sociologin går längre och frågar: vilka är de sociologiska orsakerna till att sexualiteten förtrycks av samhället och förträngs av individen? Kyrkan säger att det beror på frälsningen bortom graven. Den mystiska moralfilosofin att det är ett direkt resultat av människans eviga etiska och moraliska natur. Den freudianska civilisationsfilosofin låter förstå att det sker i "kulturens" tjänst. Man blir lite skeptisk och frågar sig hur det kan vara möjligt att små barns masturbation och samlag mellan ungdomar skulle kunna omintetgöra byggandet av bensinstationer och försäljningen av flygplan. Det är tydligt att det inte är kulturen i sig som påbjuder ett förtryck och en förträngning av sexualiteten, utan endast dess nuvarande former. Därför är vi villiga att offra dessa former om man därigenom kan eliminera den fruktansvärda förträngningen av barns och ungdomars sexualliv. Frågan står alltså inte längre i relation till kulturen utan till samhällets uppbyggnad. Om man studerar det sexuella förtryckets historia och den sexuella förträngningens ursprung, så ser man att de inte kan spåras tillbaka till kulturens gryning. Förtrycket och förträngningen är med andra ord inte förutsättningar för kulturens utveckling. Det var inte förrän relativt sent, i och med etablerandet av den auktoritära patriarkalismen och i begynnelseskedet av klassdelningen, som det sexuella förtrycket började ge sig till känna. Det är först på detta stadium som sexuella intressen i allmänhet får betydelse för en minoritets intresse av materiell profit; i det patriarkaliska äktenskapet och familjen erhåller detta förhållande en solid organisatorisk form. Med begränsningen och förtrycket av sexualiteten förändras de mänskliga känslornas natur. En religion som är negativt inställd till sexualiteten växer fram och utvecklar gradvis sin egen sexualpolitiska organisation. Kyrkans, och alla dess föregångares, enda mål blir att utrota människans sexuella begär och därmed även den lycka som finns här i världen. Det finns goda skäl för allt detta betraktat utifrån perspektivet av den lönsamma exploateringen av mänskligt arbete.

För att förstå relationen mellan det sexuella förtrycket och människans exploatering är det nödvändigt att fördjupa sig i den grundläggande sociala institution där det patriarkaliska, auktoritära samhällets ekonomiska och sexualekonomiska situation vävs samman. Om man bortser från denna institution är det inte möjligt att förstå sexualekonomin och det patriarkaliska samhällets ideologiska process. Psykoanalys av män och kvinnor i alla åldrar, i alla länder och ur alla samhällsklasser visar att: sammanlänkningen av den samhällsekonomiska strukturen med samhällets sexuella struktur och den ideologiska reproduktionen av samhället sker under de första fyra till fem levnadsåren och inom den auktoritära familjen. Kyrkan fullföljer senare endast denna funktion. Därmed får den auktoritära staten ett enormt intresse för den auktoritära familjen. Denna blir den fabrik där statens struktur och ideologi utformas.

Vi har funnit den sociala institution där det auktoritära systemets sexuella och ekonomiska intressen sammanfaller. Nu måste vi fråga hur detta sammanfallande sker och hur det fungerar. Självklart kan analysen av karaktärsstrukturen hos den reaktionära människan (arbetaren inberäknad) endast ge ett svar om man är väl medveten om nödvändigheten av att ställa en sådan fråga. Moralens begränsning av barnets naturliga sexualitet, vars sista steg är den våldsamma försvagningen av barnets genitala sexualitet, gör barnet förskrämt, blygt, lydigt, "gott" och "fogligt" i dessa ords auktoritära betydelser. Detta har en förlamande effekt på människans rebelliska krafter eftersom varje vital livsimpuls nu tyngs av den djupaste ångest, och emedan sexualiteten är ett förbjudet område så begränsas människans tankar och kritiska förmåga. Kort sagt är moralens mål att frambringa fogliga undersåtar som, trots lidande och förnedring, rättar sig efter den auktoritära ordningen. Familjen är den auktoritära staten i miniatyr och barnet måste lära sig att foga sig efter den som en förövning till den allmänna samhällsanpassning som senare kommer att krävas av det. Människans auktoritära struktur – detta måste tydligt framhållas – skapas i grunden av att sexuella hämningar och ångest vävs samman med levande sexuella impulser.

Vi kan lätt förstå anledningen till att sexualekonomin betraktar familjen som det auktoritära samhällets viktigaste reproduktionskälla, då vi betänker den vanliga konservativa arbetarhustruns situation. Ekonomiskt är hon lika förtryckt som en yrkesarbetande kvinna; hennes ekonomiska förhållanden är desamma, men hon röstar på det fascistiska partiet. Om vi går vidare och klarlägger den verkliga skillnaden mellan en yrkesarbetande kvinnas och en reaktionär kvinnas sexuella ideologi så kommer vi att förstå den sexuella strukturens utomordentliga betydelse. Den konservativa kvinnans antisexuella moraliska hämningar förhindrar att hon når ett medvetande om sin egen sociala situation och binder henne lika hårt vid kyrkan som de får henne att frukta "sexuell bolsjevism". Teoretiskt förhåller det sig alltså på följande sätt: vulgärmarxisten, som tänker i mekaniska banor, tror att uppfattningen av den sociala situationen måste bli särskilt utpräglad då det sexuella förtrycket läggs till det ekonomiska. Om detta vore sant skulle majoriteten av ungdomen och majoriteten av kvinnorna vara mycket mer upproriska än majoriteten av männen. Verkligheten visar en helt annan bild och ekonomen kan bara inte förstå hur han ska handskas med den. Han kommer att finna det oförståeligt att den reaktionära kvinnan inte ens vill höra talas om hans ekonomiska program. Förklaringen är: förtrycket av ens primära materiella behov leder till ett annat resultat än förtrycket av ens sexuella behov. Det förra eggar till uppror medan det senare – lika väl som det orsakar de sexuella behovens förträngning, fjärmar dem från medvetandet och slutligen självt utformar ett moraliskt försvar – förhindrar uppror mot förtryckets båda former. Naturligtvis är begränsningen av upprorskänslorna i sig omedvetna. I den genomsnittliga opolitiska människans medvetande finns inte ett spår av dem.

Resultatet blir konservatism, fruktan för friheten, med ett ord, reaktionärt tänkande.

Det är inte enbart genom denna process som sexuell förträngning stärker den politiska reaktionen och gör individen i massan passiv och opolitisk. Den skapar även en sekundärkraft i människans struktur – ett konstlat intresse som aktivt stöder den auktoritära ordningen. Då sexualiteten, på grund av förträngning, hindras från att uppnå naturlig tillfredsställelse, söker den i stället tillfredsställelse i substitut av olika slag. Så förvandlas exempelvis naturlig aggressivitet till brutal sadism, vilken utgör en väsentlig del av den masspsykologiska basen för dessa imperialistiska krig som anstiftas av ett fåtal. För att ge ännu ett exempel: från masspsykologins utgångspunkt beror militarismens genomslagskraft väsentligen på en libidonös mekanism. Uniformens sexuella lockelse, det erotiskt provokativa i den rytmiskt utförda marschen, de militära procedurernas exhibitionistiska karaktär begrips i praktiken bättre av en expedit eller av vilken kontorsfröken som helst än av de lärdaste politiker. Å andra sidan är det den politiska reaktionen som utnyttjar dessa sexuella behov. Den formger inte bara eleganta uniformer åt männen, den låter också unga attraktiva kvinnor sköta om rekryteringsbyråerna. Tänk på krigslystna makters värvningsaffischer som ungefär löd: "Res till fjärran länder – gå med i Flottan", och de fjärran länderna exemplifierades av exotiska kvinnor. Varför är sådana affischer effektiva? Det beror på att ungdomen har blivit svältfödd på sexualitet till följd av det sexuella förtrycket.

Sexualmoralen som begränsar frihetsviljan, liksom de krafter som fogar sig i auktoritetens intresse, hämtar sin energi ur förträngd sexualitet. Vi förstår nu bättre en väsentlig del av den process som leder till "ideologins återverkan på den ekonomiska basen". Hämning av sexualitet förändrar den ekonomiskt förtryckta människans struktur på så sätt att hon handlar, känner och tänker tvärtemot sina egna materiella intressen.

Masspsykologin gör det nu möjligt för oss att förstå och förklara Lenins iakttagelse. I sina officerare igenkände 1905 års soldater omedvetet sin barndoms fäder (kondenserade i gudsbegreppet) som förnekade sexualitet och som man varken kunde eller ville döda fastän de krossade ens livsglädje. Såväl deras ruelse som deras villrådighet efter maktövertagandet var uttryck för sin motsats: hat blev till medlidande och som sådant kunde det inte uttryckas i handling.

Masspsykologins praktiska problem är alltså att påverka befolkningens passiva majoritet, som alltid hjälper den politiska reaktionen, och att eliminera de hämningar som motverkar det klassmedvetande som föds ur den samhällsekonomiska situationen. Befriad från sina bojor, och med frihetsrörelsens rationella mål för ögonen, skulle en vanlig folkmassas psykiska energi, som vid en fotbollsmatch eller i förtjusningen över en ytlig konsert, inte längre kunna hållas förtryckt.

Ur Die Massenpsychologie des Faschismus, 1933

översättning: Sam Israelsson