Så är stöttepelarna döda sen de varit boxare målare seglare De var ganska så grundliga och ganska så
dystra stöttepelarna och ljög som bara den den där ni vet som alltid är på örat och som lever så ensligt och strör lump och gamla skulpturer omkring sej En dag gömde de sej och det onda slog rot i deras vackraste brosk så står det skrivet Det vackraste brosket suckade och klamrade sej fast i käkarna på dom Ja herregud