KONRAD BAYER

i ett gathörn står ett människoliknande väsen och väntar. låt oss anta att det är en man och att han kallas för a. han vankar av och an.

a (för sig själv): fan också.

b (passerar): håll käften!

a tiger träffad.

b kastar en hotfull blick över axeln. a bockar skräckslagen. b ut.

c inträder

av a:s ansiktsuttryck kan man se att han skulle vilja fråga c om nånting. musklerna spelar! men a rör sig inte.

c går fram till a och ger honom en spark. c ut.

d inträder hand i hand med en flicka. här måste det röra sig om ett älskande par!

a går fram till dem, harklar sig, hostar och förbereder ett samtal. d v s han öppnar munnen.

d slår honom på käften. flickan går fram till den nedslagne och sparkar honom i njurtrakten. a kryper stönande ihop. flickan tar nu upp en stång från marken och slår d i skallen. d faller ihop.

e kommer från andra hållet, betraktar flickan, vrider hennes arm ur led. sliter av den och slår henne i skallen med den. flickan faller ihop.

f kommer ut ur huset och ger e en spark så att han går i däck.

f sparkar e i ansiktet och förvandlar det till mos; går sedan in i huset igen.

a reser sig med svårighet upp.

g kommer, närmar sig a.

g tänker fråga nånting, dvs han öppnar munnen.

a slår ner honom.

en bil kör gatan fram. a tar stången och slår den i kylaren. bakom a har nu d rest sig upp. a lyfter stången från kylaren och slår ner d direkt och därpå också bilisten som just höll på att stiga ur. han var ju nästan ute, han! a slänger in bägge två i baksätet, där han buntar ihop dem, slarvigt, som gällde det omslagspapper, sen sätter han sig bakom ratten och kör över flickan, fram och tillbaka. och så över flickan en tredje gång och ut. hon reser sig. hennes överkropp stönar och jämrar; underlivet släpar livlöst bakefter. en polis kommer springande och sparkar henne käckt över munnen så att blodet sprutar. bilen dyker upp igen, backande, och kör över polisen.

a sliter pistolen ur hölstret på den döde polisen och avlossar skott efter skott i polisens och flickans lik.

ihållande skottlossning.

a ut.

a in med en gräsklippare. han kör över liken. slamsorna flyger.

a ut.

a in med en papperssäck. han samlar ihop köttstyckena och slänger dem vårdslöst i säcken. sedan släpper han den och går ut.

a in med en maskin som är i det närmaste färdigmonterad och några lösa delar. han sätter ihop maskinen, slarvigt. han blickar inte vid något tillfälle ut över scenen. ögonen saknar glans. rätt som det är fungerar inte nånting. a ger då fullständigt likgiltig maskinen några kraftiga sparkar, rätt som det är startar den omedelbart. a arbetar oberörd vidare.

i scenens utkant visar sig plötsligt ett människoliknande väsen. fastän det verkar som om a inte märker nånting, störtar han upp och sparkar snabbt och effektivt och fullständigt liknöjd ut varelsen.

a gör i fortsättningen ett fullständigt likgiltigt intryck, men när så krävs kan han handla med stor spontanitet!

a tar påsen och tömmer den i maskinen. sedan monterar han på en jättelik vev. och börjar veva. ur maskinen kommer köttfärs. a skrapar upp färsen från golvet och gör köttbullar av den. hela tiden likgiltig. han sätter i sej köttbullarna. han klättrar upp på maskinen och skiter i den.

nu kommer det ut bruna köttbullar som a sätter i sig.

en flicka kommer gatan fram.

a spottar på henne. loskorna beskriver bågar uppifrån och ner. precis som han svalt, måste han spotta. här ges ingen pardon! flickan är tvungen att gå förbi.

flickan tjuter. a slänger iväg en klatschig loska mot henne och kastar sig över henne. vid utfallet rör han inte en min och är strax på fötter igen och rör inte en min och går varken för fort eller för sakta och framför allt fullständigt likgiltig mot bilen. han sätter sig i den, startar den, varken för fort eller för sakta, framför allt likgiltig, och kör över henne.

hon vaknar till sans igen och jämrar sig. en fot är söndertrasad. a går fram och sliter av den. flickan jämrar sig. då stoppar a hennes egen trasiga fot i halsen på henne. hon spyr, upp kommer foten bland annat. ett plötsligt anfall av ursinne kommer över a. han rasar. pressar än en gång in den blodiga och numera nerspydda foten mellan tänderna på henne, mycket snabbt och våldsamt, och han pressar av all sin kraft, ögonen glänser, ådrorna sväller på pannan hans och sen pressar han in foten i munnen på henne, hjälper till med sin egen fot, sparkar ner den, böjer sig så fram och stöter med knytnäven, stöter in ända till armbågen och än en gång, och så igen. sen reser han sig med uttryckslösa ögon, smetar liknöjt av sig blodet på kläderna och hoppar på hennes mage. griper tag i den enfotade och stoppar in henne i maskinen. han vevar på veven. en röd och blodig köttbulle trillar ut. a sätter i sig den, tuggar med munnen full.

f störtar ut ur huset och överfaller a med en jättelik hammare, som han håller med båda händerna.

f rycker upp a, går i ställning, ena foten framför den andra, och svingar hammaren över huvet, oberörd. varken för fort eller för sakta, och framför allt likgiltig, knäpper a upp gylfen, tar fram kuken och pissar med kraftig stråle den hammarsvingande f rakt i ansiktet.

f hejdar sig i slaget och torkar sig om nosen, likgiltig. ovanför dem öppnas ett fönster och en kvinna vältrar ut en sten rakt i huvudet på f.

f blir mos.

snabbt men likgiltig drar a revolvern och skjuter ner kvinnan i fönstret, raska tag!, han låter vapnet falla ur handen, precis så som han häll det i skottögonblicket, och vänder nu, likgiltig men ivrig, sin uppmärksamhet mot andra ting. strax är han helt fångad därav. kvinnan faller långsamt ut genom fönstret,. det smaskar till i trottoaren.

2:a scenen skit

a tar upp en tandborste ur fickan.

a (likgiltig): denna tandborste är skit (låter borsten falla)

a (tar av sig slipsen): skit

a tar av sig skorna och slänger ut dem bland publiken: skitskor

a (tänker): skitdag

a: skitprat

a: skitteater

a: skitpublik

a tar av sig: skitkavaj

skitbrallor

skitskjorta

skitkalsingar

skitstrumpor

a (betraktar): skitkropp

a sätter sig och tar fram ett paket och en flaska ur kavajen som ligger vid hans fötter. vecklar fram en skinksmörgås ur papperet och sätter i sig.

a (mumlar): skithunger

a dricker ur flaskan.

a: skitdricka

ett par jättefötter traskar fram över scenen.

a: skitgud (säger han och nyser)

bakom de sista raderna i salongen, mittemot själva scenen, lyses en andra scen upp, ridån går upp, jättinneben.

a: skitkärring

a lägger ifrån sig smörgåspappret

a: skitpapper

och skiter på det: skitskit

en människa träder in: broder!

a: ditt svin (slår ner honom)

a: ställer sig upp. han är fortfarande helt naken.

a: harklar sig.

a: konsten är skit

vetenskapen är skit

filosofin är skit

religionen är skit

politiken är skit

staten är skit

gemenskapen är skit

medlidandet är skit

råheten är skit

stoltheten är skit

uppfostran är skit

kärleken är skit

troheten är skit

äran är skit

otroheten är skit

erotiken är skit

sexualiteten är skit

vänskapen är skit

hoppet är skit

förtvivlan är skit

rädslan är skit

modet är skit

ekonomin är skit

kaos är skit

naturen är skit

kunskapen är skit

ilskan är skit

behärskningen är skit

skönheten är skit

fulheten är skit

stillheten är skit

liknöjdheten är skit

alla omdömen är skit

avståndstaganden är skit

längtan är skit

ge är skit

ta är skit

gå är skit

stå är skit

höra är skit

se är skit

njutning är skit

känsla är skit

tankeverksamheten är skit

fåfänga är skit

lyx är skit

fattigdom är skit

idealism är skit

materialism är skit

dumhet är skit

lättjan är skit

fliten är skit

ärelystnaden är skit

trä är skit

elektriciteten är skit

jordens dragningskraft är skit

varje dragningskraft är skit

planetsystemet är skit

skottår är skit

de mänskliga behoven är skit

nöjet är skit

medelmåttigheten är skit

livet är skit

döden är skit

dagen är skit

natten är skit

människan kravlar sig upp igen, närmar sig a.

människan (innerligt): broder.

a: ditt svin (slår ner honom)

a: moralen är skit

ingen moral är också skit

arbetet är skit

illusionen är skit

individualismen är skit

sunt förnuft är skit

vanligt förnuft är också skit

den fria viljan är skit

ödet är skit

förståndet är skit

det undermedvetna är skit

kvar står: rätten

snålheten

oavhängigheten

och oljudet

människan reser sig upp: broder!

a: ditt svin (slår ner honom)

(paus)

jag har rätt. det är klart.

jag snålar med allt.

jag är oavhängig.

jag är högljudd.

jag är en idiot. att vara idiot innebär att vara för sig själv.

människan vaknar upp och applåderar.

a: ditt svin (slår ner honom)

människan döljer huvudet i händerna.

a överfaller honom och sliter armarna av honom

a har nu 4 armar

människan utan händer står och hänger.

a: försvinn.

människan utan händer står alltjämt och hänger.

a: det var dumt av mej. det är klart han inte försvinner, bara så där. han är där. så är det.

a (vrålar): det är inte rätt. har jag gett dig rätt att stå här framför mig? nej, jag tänker inte tala med mig själv! det är inte rätt, du vill tvinga mig att se dig, tvinga mig att höra dig. Jag måste se dig, jag måste höra dig, om du står här och hänger och du står här och hänger. så är det. skit. på ljusets strålar vill du galoppera in i mina ögon med alla dina beståndsdelar, på ljudets vågor vill du trava in i mina öron och gör det också. åh, orättvist.

människan vänder sig om.

a: åh, åh, det är inte nog, det är inte nog. han vänder också andra sidan till, kanske vill han visa fotsulorna också, låta tarmljuden skalla, räcka ut tungan, sprätta upp och låta inälvorna välla fram, åh nog, nog, simulera totalitet, ditt svan. du vill tvinga mig att blunda,

att stoppa fingrarna i öronen. som om det skulle hjälpa, kanske sova, ditt svin. ditt gemena svin, du vill tvinga mig att sova och jag skulle vakna upp igen och vara tvungen att se dig höra dig och så vidare och vem vet allt. åh orättvist. du vill att jag tar livet av mig, mördare förbrytare, svin! jag tänker inte tala med mig själv. Vad jag säger kan du nämligen inte förstå, lika lite som jag kan förstå vad du säger. jag kan välja ut nånting att förstå, jag kan teckna en serie bilder av gränsen för ditt prat och äta upp dem ditt svin. jag tänker inte prata med mig själv. du ger mig anledning att prata med mig själv. du kan ge mig en lämplig eller olämplig anledning att prata med mig själv, ty jag talar för mig själv. när jag talar med mig själv kan du avbryta mig eller vad som helst, ja, men det är ett undantag. förstår jag mig rät? jag talar med mig! skit. detta undantag är regel. det finns å mycket både här och där. när jag talar med mig själv blir jag avbruten, det är rätt, ty det är regel. bara inte tappa huvudet och blanda ihop saker och ting. jag talar med mig och bara med mig. spetsa inte öronen, ditt svin. har jag gett dig tillåtelse att välja ut några bibetydelser ur mitt prat för att klistra ihop nåt slags förståelse åt dig själv? svin, apa, getabock!

som han kommer att förstå mig, denna noshörning, denna skit, åh orättvist! om du förstod mig skulle jag ju inte ens tala för det oljud jag själv för. jag är för snål för att ge dej nånting. bort, bort. jag vill inte heller ta nånting, inga bibetydelser, inga punkter, ingenting, över huvud taget ingenting. jag ger ingenting, jag behöver ingenting, ingenting, det är jag, jag.

åh, så han tänker och tänker, detta stinkdjur. han tänker det tänkbara och vad är det? det är vad som inte är, vad som är omöjligt, eftersom det inte är, eftersom det är tänkbart. han välver sina tankar, detta svin, detta stinkande svin. åh, jag kvävs. ditt svin du vill driva in mig i vetenskapens garn, du vill dra nytta av fysiken, du vill uppfinna den bara på det att jag må se dig, höra dig, vara tvungen att lägga märke till dig. åh, där har du (slår ner honom igen).

människan försöker resa sig upp.

a: åh, med hjälp av jordens dragningskraft vill du hålla dig fast här! jag ska GE dig en tyngdpunkt (slår ner honom) åh skit. jag har gett nånting, jag har bidragit till en tyngdpunktsförändring, bidragit jag, jag har gett anledning, förbannad vare jag, förbannade ilska, skitilska (gråter) förbannade beröring, förbannat!

3:e scenen

människan utan arm reser sig upp

människan; du skall:

a: håll käften. jag ska inte, jag är inte kallad till någonting. jag tänker akta mig för att bygga upp någon framtid. framtiden är ett ouppnåeligt paradis, din prästjävel, vad jag gör sker, men jag SKALL inte göra det. det sker., Jag skulle inte kunna någonting, jag kan, ty vad jag skulle kunna kan jag inte, annars hade jag kunnat det. nu. det är dumt att säga: gör det, ty om jag gör det så gör jag det, och om jag inte gör det så gör jag det inte, dvs då kan jag det heller inte, jag skulle inte ha kunnat det. säg inte:; sök din bestämmelse, dit förljugna svin din svinaktiga lögnare, jag låter dig ha dina lögner för dig själv, ty du är dina egna lögner, kanske, jag vet ingenting om dig och vill ingenting veta, dvs jag kan inte veta nånting om dig, ty oss emellan är det en oöverbrygglig avgrund av obegripligheter. Jag vill inte veta av nät slöseri, vad är det jag säger till mig själv? jag befinner mig inte i framtiden, jag är här, här. skit jag står och pladdrar med mig själv. din sviniga ynkrygg, vad är det du försöker, du försöker slå en bro. det är fruktansvärt, jagkan inte säga dig att det är förgäves, att det inte går, du kan inte förstå mig, du hör vadsomHELST och missbrukar det, svin, svin, jag trampar dig sönder och samman (ger honom en spark).

människan: sök ditt sanna jag, dölj dig icke längre bakom det fasansfulla

a: bedragare, jag kommer att nappa på kroken. varning, se upp, jag för mig, jag ska gillra en fälla åt mig själv! skit. det är förräderi. jag skulle förråda mig själv om jag försökte. jag skulle bli utom mig. men jag är här, här (slår sig för bröstet som en orangutang) det är jag, mitt sanna jag, jag, jag! jag blir vad jag blir. jag är vad jag är, så är det. jag är jag, där är sanningen. den är skit. det finns inget jag borde, ty jag kan vad jag kan och intet därutöver. varför ska jag låta mig tyranniseras av ett spöke, av en skitsak, av en framtid, egen vits. jag är ingen vits, jag är jag. under inga omständigheter. nu! det är inte möjligt, att. skit. det är som det är. möjligt eller omöjligt, än sen. säg inte att det är omöjligt, det skulle bevisa att ni är beredda att förneka det möjliga. sluta upp att drömma, herr jag; skit håll käften! det må illa vara - men jag får säga att jag borde och kunde ha haft det bättre, om jag bara hade velat? skit! jag har precis det jag kan ha och det har jag, det är jag och så vidare. skit! vad jag har och är, det är det enda möjliga! skitiga undantag (till människan utan armar), jag talar med mig själv (ger honom en spark).