1

En morgon kom ett rop ifrån vårt Vingolf:

"Du ödelagde usling, du, Vår dåre!

Res dig, att vi må fylla bägaren med Vin,

Före den dag, då bägarn bliver full!"

7

Tvån mig, då jag går bort, med Vin.

Läsen öfver mitt stoft sagan om Vinet och Bägaren.

Skullen I vilja söka mig på Domens Dag?

Söken då fram mig utur stoftet under Vingolf.

10

Den förnufts-kloke! Hur, i Guds Namn, skulle han väl våga hoppas

Att, i denna vämjeliga stofts-hydda få lägga sitt hjerta ned på Guds Härlighet?

Denne höge herre, som kallar mig en förödd usling,

Hur skulle han väl kunna dväljas i förödelsens Rot?

14

Jag dricka vill så mycket Vin, att denna, Vinets doft

Sig tränga må ur stoftet ut, när jag går i stoftet in;

Så att den, som sig förstäcker må komma till min graf,

Och af doften af mitt Vin berusas och förintas.

17

Drick Vin, rent Vin, på denna de tvenne uppskofvens dag.

Ty detta förgångna lif griper du aldrig mer. Begrip det.

Du vet, att verlds-alltet håller ansigtet vändt mot förintelsen:

Var ock du, natt och dag, af Vinet gjord till Intet.

20

Från misstrons stadium till trons är blott ett ande-drag;

Från tviflets verld till trygghetens är blott ett ande-drag.

Detta ljufva ande-drag - håll du det kärt:

Ty syftet med vårt lif är detta ande-drag.

21

O, du stjernverldens ångest-hjul! Från din vrede utgår förderf;

Förtryck och tyranni har af ålder varit ditt yrke.

O, du förnedringens stoft! Trefva vi blott i ditt sköte,

Mång' oförvansklig ädelsten, skola vi, i ditt sköte, finna

22

Försvunnit har min andel af några dagars lif;

Försvunnit som en öken-vind försvinner.

Två dagar skall jag aldrig i mitt lif mig gräma öfver:

Den dag som icke randats har, och den som hädan svunnit.

24

I dag, då turen kommit för min ungdom,

Dricker jag Vin, detta beror på min framgång.

Smäden ej Vinet, emedan det är kärft. Det är ljufvt:

Kärvt är det, i ty att det är lifvet.

25

O mitt hjerta! Då din lott just är att bli till blod,

Och då ditt tillstånd hvarje dag förändras,

Hvi kom du och hvad gör du, o mitt lif, i denna kropp,

Då slutet af ditt verk är att gå ut ifrån den.

26

I dag får du af morgondagen ingen hjelp;

Tanken på morgondagen är platt intet utom dårskap.

Förspill ej, om ditt hjerta vaket är, det ögonblick, som är:

Ty för återstoden af ditt lif visar sig ingen varaktighet.

30

Afguda-tempel och Ka'ba äro träldomens hus;

Kyrk-klockornas spel är träldomens melodi.

Högaltare och kyrka, och radband, och crucifix -

Alla äro de, förvisso, träldomens tecken.

35

Om en främling håller tro, så håll honom för en fränd;

Om en frände träder öfver Lagen, så håll honom för en främling.

Om gift bekommer dig väl, är det ett motgift:

Om honung är dig vidrig, så håll den för ett gift.

37

Så länge jag är sjelf-medveten, fattas något i min lycka;

Så snart jag blifvit rusig, aflöses kunskap af dårskap.

Detta mellan-stadium, som finnes mellan rusighet och sjelf-medvetenhet:

Dess slav är jag, ty det är Lifvet.

42

Då lifs-hjulet och stjern-himlen ej äro dig nådiga,

Må du lika gerna räkna sju himlar som åtta.

Öfver två dagar har jag aldrig sörjt:

Den dag, som ej kommit; och den dag, som flytt.

47

Verlden hafver du sett, men allt hvad du sett hafver: det är intet;

Ja, till och med det, som du har sett och hört: det är intet;

Verlden har du sprungit genom, från den ena horizonten till den andra; det är intet;

Ja, till och med det som du har samlat i din bostad; det är intet.

51

Vår hemlighet böra vi fördölja för alla ovärdige;

Vårt Mysterium böra vi förborga för alla (prediko-stolens) näktergalar;

Se till, hur du far fram med menniskornas själar;

Vårt Öga böra vi fördunkla för alla menniskor.

55

Vi äro Kärlekens fri-tänkare. Musulmanen är en annan.

Vi äro de svaga myrorna. Salomon är en annan.

Sök hos oss gul-bleka ansigten och ut-slitna trasor:

Sidenförsäljarens lilla marknad är en annan.

56

Dricka Vin och vara glad: se der min lefnads-regel!

Ge på båten tro och otro: se der min tro!

Jag sade till tidens brud: "Hvad är din morgon-gåfva?"

Hon sade: "Ditt glada hjerta är min morgon-gåfva."

61

En enda drick Vin är bättre än Kavus' kungarike,

Bättre än Kobads thron, bättre än Tus' kungahof.

Hvarenda suck, som en älskare, i gryningen, pressar fram,

Är bättre än skrymtaktiga frälstes högljudda bönerop.

62

Änskönt jag, genom synd, är anskrämlig vorden och gräslig,

Utan hopp är jag ej, likt kyrkans dyrkare av heliga beläten.

Hur som helst, när jag dör, utstött och försmådd vid dagen's gryning,

Befaller jag fram Vin, kallar till mig Älskarinnan, och knäpper fingrarne åt helvete och Paradis.

63

Icke för glädjens skull dricker jag Vin;

Icke för uppror, eller för brott mot religion och plägsed.

Men jag önskar draga Anden åt mig medelst o-personlighet:

Ej har jag annat skäl att dricka Vin och varda rusig.

64

Man säger mig att ett helvete finnas skall och finnes:

Se der ett ord, som bjuder mig emot; vid det kan hjertat sig ej binda.

Om älskaren och den berusade vore helvetets inbyggare,

Blefve Paradiset, på domens dag, tomt som min tomma hand.

75

Den personlighet, på hvilken du (mest) fullkomligt litar,

Är, derest du öppnar Insigtens öga, fienden sjelf.

Bäst att du, här i tiden skaffar dig måttligt med vänner

Med tidens menniskor är umgänget bäst - på afstånd

78

En Pir trädde rusig ur Vin-stugan ut,

Med bön-mattan på skuldran, och en bägare Vin i handen.

Jag sade: "O Shaikh! Hvad tillstånd har mött dig?"

Han sade: "Drick Vin! Ty verldens verk är vind."

87

En lång tid har Vinets lof varit min syssla;

Och allt, hvad omkring mig är, är Vinets tillbehör.

O fromme man! Om förnuftet är din lärare här på jorden,

Så var glad, ty din lärare är min lärling

108

O dårar! Köpen eder icke verldens smek,

När, om dess alla syften, kunskap finnes.

Och gifven edert dyra lif icke för vinden -

Hej! Söken vänner! Skynden! Dricken Vin!

111

O ve! Det bakade Brödet fördela de obakade

Tomhetens Härligheter förvalta de otömde.

En ögonlust för hjertat är Den fördoldas ljufveliga Ögon:

De äro Riket, hvari slafvar och lärlingar ha sitt Bo.

114

Åsnor det folk, som helgedomar dyrka,

I ty de gå och draga på bedrägeriets last!

Och märkligast af allt är det, att under fromhetsmasken,

Bjuda de "Frälsning" ut och äro värr' än hädare.

117

Först förde han mig, häpne (pilt), in i tillvaron;

(Men) Utom förvirring skänkte mig lifvet intet.

Nedlutade (, hukade) gingo vi härifrån, och visste ej,

Hvad syftet var med (allt) detta kommande och gående, och varande.

119

Desse (kruko-makare och karaktärs-)stöpare, som (våga) sticka sin hand i vår lera,

Hafva ingen aning om dess visdom, insigt och förstånd.

Hur länge ämna de bruka våld med med ((sin "andliga fostrans" och "sedliga karaktärs-danings" knyt-näfs-slag, sparkar och nyp))

Det är dock Kroppens stoft(-hydda, de misshandla)! Hvad tänka de på?

120

De, som (i sina egna ögon) äro verldens ypperste,

Sporra sitt förnuft ofvan himmelens höjd.

Men, hvad kunskapen om menniskans Essentia beträffar,

Äro de, precis som stjern-himlen, i yrsel och förvirring (Turba), kastade öfver ända.

123

Ack! Länge skola Vi ej vara till, men verlden vara qvar;

Och ej ett minnes-namn, och ej ett minnes-märke skall af oss förblifva.

Tillförne funnos ej vi, och verlden led ingen brist:

Hädanefter finnas ej vi, och allt skall förblifva sig likt.

124

De, som trampa menskligheten under sina fötter,

Och, i sin förmätna makt-lystnad, mäta ut åt sig båda verldarne -

Jag kan ej inse huru de, någonsin,

Skall kunna vinna kännedom härom, eller se sig sådana de äro.

126

Denna samling höge män, som bekläda höga värdigheter,

Äro, af grämelse och qval, på lifvet mätte.

Men den, som icke, i likhet med dem, är en (vinnings- och äre-)lystnadens fånge,

Honom räkna de (icke för thy) - och just häri ligger det sorglustiga - ej för en menniska.

127

Detta tyranniska hjul, som är derofvan grundadt,

Har aldrig uttydt lifs-verkets gåta för någon menniska.

Hvarhelst det ser ett mennisko-hjerta, sargadt och ärrigt af sår,

Lägger det till ett nytt sår: fogar det till ett nytt ärr.

128

O ve, vår ungdoms bok har slagits igen,

Och denna vår-fröjds friska vår är lyktad,

Den glädje-fågel, som vi kalla ungdom - ack!

Jag vet ej när den kom och när den for.

130

Trots desse två tre okunnige män, som styra verlden,

Och som, på grund af sin (bottenlösa) okunnighet, äro (ansedde för att vara) verldens vise män:

Var du glad, ty, i sin oförlikneliga råhet (eller grönhet),

Räkna de hvar och en, som icke är en åsna, för en Guds-förnekare.

131

Vare städse Vinstugan genom uslingar (gjord) glad!

Var städse eld i den yrkes-frommes fromhets-mantel!

Må hans kåpa med lapp, må hans blå mantel av ylle

Trampas under fötterna på den, som smärtor burit

132

Hur länge vill du låta dig fängslas av färg och doft?

Hur länge vill du äflas efter allt fult och skönt?

Vore du än (källan) Zam-Zam, eller ett flöde från Lifvets Vatten,

Ned i stoftet skall du på sistone gå - ned i stoftets djup.

140

Ett muntert hjerta har den man, som aldrig blef berömd,

Som aldrig klädde sig i harnesk, brynja eller (vaddadt) siden.

Likt Simurgh, flög han, ifrån taket upp:

Och förblef ej sittande i en vrå, bland verldens (grus och) spillror, som en uf.

141

Rosens och Vinets hänryckning känna Vin-dyrkarne till;

Icke de menniskor, hvilkas hjerta är trångt och hvilkas hand är sluten.

(Dock -) På grund af sin okunnighet äro de okunnige ursäktade:

Det finns en fröjd i denna lefnads-vandel som blott de berusade veta om.

142

I Vin-stugan kan ren-tvagningen blott utföras med Vin;

Och det der namnet, som fläckadt blef, kan ej (åter) göras rent.

Gif Vin hit, ty vår fördoldhets (eller fördolda skams) slöja är nu

Så sönder-trasad, att den aldrig mer kan hoplappas.

146

Eho har, i verlden, en half kaka bröd,

Eller, i sin barm har ett näste,

Och ej är någons tjenare, och ingens herre är:

Till honom säg: "Lef lycklig, ty din verld är ljuflig."

157

Genom mitt frambringande blef för tiden ingen vinst;

Och genom mitt bortförande ökades ej dess höghet och berömmelse.

Äfvenså hörde mina två ögon icke av någon (förtäljas),

Hvarur mitt frambringande och mitt bortförande härflutit.

165

Hur länge skall ditt lif förspillas på tillbedjan af din personlighet?

Eller hur länge skall det förspillas på jagande efter icke-vara och vara?

Drick Vin, ty ett lif, i hvars fjät smyger döden:

Bäst att det gifves till spillo - i sömn och rus.

166

I morgon skall jag veckla ihop skilsmessans banér;

Med (som morgonen) frambrytande glädje skall jag nalkas Vinet.

Väninnan är mig huld, och tiden är mig gunstig:

Om jag ej fröjdas i en sådan stund, när skall jag göra det?

170

Gåfve du berget Vin, skulle det hoppa;

En (andlig) krympling den, som ler åt Vinet.

Hvi bjuder du mig att försaka Vin?

Vinet är Anden, som uppfostrar menniskan.

174

Än är vårt lifs-vin rent, än är det drägg:

Än är vårt hölje säck, än är det kläde.

Enligt den förnufts-kloke är dessa (möjligheter) lätta (att bära):

Är (äfven) denna omständighet lätt: "att vi måste dö?"

175

Ingen menniska har öppnat Evighetens svåra hemlighet;

Ingen har tagit ett enda steg utanför sin natur.

Jag blickar från nybörjaren till mästaren:

(Jag ser, att) Vanmakt är i hvars och ens hand, som är af moder född.

176

Gör mindre ditt begär efter verlden, att du må bli' förnöjd;

Bryt sönder bandet med tidens "Godt och Ondt".

Var glad, ty detta stjern-himlens ångest-hjuls vara

Förflyter, det också, och detta hjul räcker icke så länge.

180

Ehuru Vin är förbjudet, beror det dock på hvem som dricker det.

Och, dernäst, hur mycket han dricker, och med hvem han dricker.

Och då, sedan dessa fyra villkor kommit tillsammans och uppfyllts:

Hvem, utom visa menniskor, skulle väl dricka Vin?

182

Jag dricker Vin. Och hvar och en, som är lika insigtsull som jag,

Finner det helt naturligt att jag dricker Vin.

Gud visste, från Evigheten utan begynnelse, att jag skulle dricka Vin:

Drucke jag, alltså, icke vin, blefve Guds förut-vetande till okunnighet.

184

Somliga menniskor - som aldrig, i sökande, tillbragt nätter, all intill morgonen.

Som aldrig tagit ett steg utanför sin personlighet,

Som komma prålande i Guds tro-mäns Äre-mantel -

Gifva öknamn (slunga öknamnet "brottslingar") åt Menniskor, Det Höga Namnets Menniskor!

200

Spisa Sanningens Rätter. Vänd "gudstjenst"-ceremonierna ryggen.

Den beta Bröd du har, förvägra den ej androm.

Tala illa om ingen. Önska skada åt ingen.

Och jag lofvar dig Paradiset. Bringa hit Vin.

210

Är du beklämd i hjertat? Spisa ett bjugg-korn "Bang" *)!

Eller förtär en "Man" av rosenfärgadt Vin.

Är du en Sufi vorden? Och spisar intetdera?

Då är det sten som höfves dig. Gå bort och spisa sten.

*) Cannabis Indica.

220

O du, som råder seger-rikt öfver all verldens förstar!

Vet du på hvilka dagar Vinet värmer din själ?

Söndag och Måndag, och Tisdag och Onsdag,

Och Thorsdag, och Fredag, och Lördag.

228

Gå, kasta stoft på stjerne-verldens hvalf.

Drick Vin, och skynda efter sköna kinder.

Hvad båtar gåfvor här, hvad båtar bön?

Af alla dem, som gått, kom icke en tillbaka.

231

Vi äro dockorna; stjernhimlen är den som leker med dockorna;

Detta är bokstafligen sant; det är ingen metaphor.

Vi leka barn-lekar på sken-varats schack-bord:

Vi gå tillbaka, efter leken - den ene efter den andre - in i icke-varats trä-låda.

232

Du frågar: "Hvad är denna symboliska tafla?"

Om jag, ingående, skulle svara dig, blefve Sanningen derom väl lång.

(I korthet:) Den är en bild, som framträdt ur ett Haf:

Och sedan återvänt till detta Hafvets botten.

237

Jag såg en fågel sittande på vallarne af Tus:

Och framför honom låg Kung Kavus' käke:

Till käken sade han: "Ack ve! Ack ve!

Hvar har du nu dina kamel-klockors turkoser, säg? Hvad har du nu för dina trummors dån?

241

Hur länge tänker jag braska med min personlighets okunnighet?

Mitt hjerta är en fånge vorden i min personlighets förvirring.

Elds-dyrkarnas bälte vill jag om min midja binda:

Vet du varför? Af skam öfver min personlighets falska Islam.

242

Khaiyam. Är du af Vin berusad? Var då glad:

Harf du bland rena ansigten ditt säte? Var då glad.

Som ändalykten af allt verldens verk är intet:

Så tro att du icke är. Då är du. Var glad.

244

Rusig, gick jag i går förbi en Vin-stuga;

En åldring såg jag, drucken, och med ett krus på skuldran.

Jag sade: "O gamle man. Har du ej någon skam inför Gud?"

Han sade: "Från Gud kommer Barmhertigheten. Gå. Drick Vin."

245

Hur länge grämer du dig öfver att ditt verk ej kommit fram?

Qval är deras lott, som blicka framåt.

Var munter och krymp ej ditt hjertas verld:

Ty genom Vin-drickandet ökas ej dina qval i minsta mån.

256

Denna bild!! Guds-likhetens och Guds-skönhetens fullhet!

Den är icke-seende, som ej bevarar (i hågen) detta hänryckningens tillstånd.

Sätt dig. Drick en kalk Vin. Var lycklig:

Gör dig fri från denna verldens galna målningar och inbildningar.

259

Släpp ej in i ditt hufvud någon vansinnig åtrå;

Drick Vin, ur fulla remmare, året om.

Sitt tillsammans med Vin-Trädets Dotter, och alstra fram ditt Väsen.

Dottern, som förbjuden är, öfverglänser Modern, som är Lag-lig (Lagen).

261

Lägg Vin på min hand och bringa fram dess (ljufva) "glugg-glugg-glugg";

I samklang med näktergalens klagande och näktergalens manande rop.

Vore det tillbörligt att dricka Vin utan musik,

Skulle Vinet ej, ur glas-flaskans (strup-)hufvud, sjunga sitt (ljufva) "glugg-glugg-glugg".

265

Bäst att vi gära oss glada vid Vinets Kalk;

Och föga tänka på det som händt och gått förbi oss;

Och göra denna nakna fångna själ:

Förlossad, för ett ögonblick, ur förnuftets bojor.

267

Denna stjernhimlens spher, hvari vi, förvirrade, äro boende inne,

Liknar, veta vi, alldeles en lanterna, sådan som vi tänka oss.

Solen föreställer ljuset deri, och lanternan är verlden:

Och vi äro lika som lanternans förvirrade bilder.

279

Säljom Khanens krona och konungens thron!

Säljom, för flöjtens ljud, turban och linne-mantel!

Radbandet, som är löparen i skrymteriets här,

Säljom det med ens för att köpa Vin.

280

Den dag, då Vinrankans must ej är i mitt hufvud,

Blefve tidens motgift, om den erbjödes mig, till gift,

Ett gift är verldens sorg; dess motgift heter "Vin";

Jag tager motgift in: och rädes ej för giftet.

281

Hur länge skola vi känna oss vanärade genom förste bäste mans prat?

Hur länge skola vi känna oss eldade genom denna tidens (puls-slags) fadda eld?

Statt upp! Hör upp att ängsla dig för verlden, om du är en Menniska:

Nu är det Fest. Kom med! Låtom oss dricka det Rosen-skimrande Vinet!

288

Sent hafva vi kommit in i tillvarons strömhvirfvel;

Djupt hafva vi sjunkit ned under Menniskans värdighet.

Då lifvet ej gör vårt hungrande hjerta mätt:

Må det komma till ett slut, ty vi äro derpå mätte.

289

Enär verlden svekfull är, låtom oss mot den bruka svek!

Låtom oss blott tänka på vår hän-ryckning och på det klara Vinet!

De säga till mig: "Må Gud gifva dig ånger!"

Han gifver mig den ju ej. Men om han skulle gifva mig den, blir det ej jag som gör den.

291

På det viset som jag ser på denna verldens ting,

Synes det mig att alla de "lärde" deri anses för lärde utan att vara det.

Gud vare tack! I allt hvad jag ser på:

Ser jag endast motsatsen till hvad min sjelfhet eftersträfvat.

295

I denna verld, hvari jag ej dragit ett andedrag utan lidande;

Är det bäst att vi ej draga ett andedrag utom i Vin-kalkens sällskap.

Stig upp när morgonen gryr, och drick Vin, gång på gång,

Ty ofta skall denna morgon gry, när vi ej längre andas.

300

Jag känner icke-varat's och varat's yttre egenskaper;

Jag känner alla stoltes inre egenskaper.

(Och dock:) Trots allt det här, skall jag styggas vid min personlighets kunskap:

Så snart jag lärt känna berusnings-tillståndets höga värdighet och omdömes-kraft.

301

Vin dricker jag, men, af stolthet deröfver, sväller ej mitt hufvud;

Min hand sträcker jag ut, men endast för att fatta Bägaren.

Vet du hvad syftet är med mitt Vin-dyrkande?

Syftet är, att jag ej, liksom du, må blifva en personlighets-dyrkare.

309

Hvar gång vi, i denna gröna verld, muntre varda,

Varda vi lika(som) stjernhimlens hete springare, solen.

Med fjuniga ansikten spisa vi det gröna*) i det gröna:

Innan den dag randas, då vi sänkas ned i jorden, under gräsvallen, den gröna.

*) Cannabis indica

310

Aldrig dricka vi med glädje en drick vatten,

Utan att vi, på samma gång, måste dricka vin från ångestens hand.

Icke en gång doppa vi vårt bröd i saltet:

Utan att vi måste spisa kebab ur vår egen lever.

314

Icke en dag är jag fri från verldens bojor:

icke ett lyckligt ande-drag drager jag, på grund af min sjelfhet.

Länge har jag vandrat omkring som en tidens gesäll:

Ännu har jag ej hunnit bli mästare i någondera af de två verldarne.

318

O du, hvars blickar, natt och dag, irra verlden rundt!

Tänker du aldrig på den fruktansvärda dagen?

Se på en döendes sista and-hemtning och kom åter in i dig sjelf:

Lägg märke till, hur dagarne fara fram med andra.

325

Res dig upp, och inmundiga ej den förgänliga verldens sorger;

Var munter! Lef ett ögonblick i glädje!

Om beständighet hade legat i tids-ålderns kynne,

Skulle turen ju aldrig, från andra, hafva kommit till dig.

326

Lyssna till mig, o du som ej skådat de urgamle vännerna!

Grubbla ej öfver denna stjernhimmel utan hufvud och rot!

Sätt dig bredvid Den, som du, på förnöjsamhetens schack-bord söker:

Tag på skämt detta gyckelspel från ångest-hjulets sida! *)

*) Tag icke, som Luther och hans följe, parti för herrarne mot uslingarne.

328

Sanningen är Lifvet och verlden. Och verlden (Macrocosmos) är Sanningens fulla Kropp.

Och de olika slags englarne äro denna kropps sinnen.

Himlarne, och elementen och (de tre) rikena äro dess ledamöter:

Detta är Enhets-läran. Allt annat är påfund.

334

Förglöm den dag som från dig svunnit har;

Sörj ej öfver den dag som dig ej hunnit.

Gör ej det komna och förgångna till en grundval:

Var glad i detta nu; och gif ej ditt lif för vinden.

335

Blyges du ej öfver din afguds-dyrkan?

Och deröfver, att du, beträffande dess öfvergifvande, utfärdar lagar och förbud?

Låtom oss antaga, att hela denna verld blefve ditt kungarike:

Hvad kunde du göra med det - utom att öfverlemna det åt andra?

337

En massa menniskor grubbla öfver sekt-väsen och religion;

Hela skaror äro bragta i förvirring på frågan om tvifvel och visshet.

Plötsligt skall en ropare resa sig ur sitt bakhåll:

Och förkunna: "O, I okunnige! Vägen är hvarken den der eller den här".

342

Att dricka Vin och kretsa kring de Sköna

är bättre än att öfva sig i svek och fromleri.

Om älskaren och drinkaren skola blifva helvetets innebyggare:

Skall ingen menniska se Paradisets Anlet.

345

Godt är att med ett godt namn vara känd;

En skam är att af hjulets tyranni ha blivit brännmärkt.

(Och dock:) Att vara krank och Vin-sjuk genom drufvo-Vattnets doft

Är bättre än att öfver sin egen fromhet yfvas.

347

O Herre fräls mig från vägen: "Mycket" eller "Litet"!

Gör mig upptagen med Din personlighet! Fräls mig från min personlighet!

Så länge jag är vid mina sinnen, känner jag till "godt" och "ondt":

Berusa mig och fräls mig från "godt" och "ondt"!

350

Denna borg som ansåg sig med himlen vara jemställd,

På hvars tröskel konungar lade sina ansigten neder,

På dess tinnar hafva vi sett en ringdufva intaga sitt säte:

Ropande alltjemt: "Hvar, hvar? Hvar, hvar?"

353

Jag är densamme, som i synlig gestalt genom Din makt framträdde;

Jag har omhuldats med dina rika håfvors överflöd.

Hundrade år vill jag synda för att utröna:

Hvilketdera segrar: min syndfullhet eller Din huldrikhet.

356

Hvem, i verlden är, som ej gjort synd? Säg!

Och den Menniska, som icke gjort synd, hur lefde Hon? Säg?

Jag gör ondt, och du ger mig ondt i vederlag:

Alltså: Hvad är skillnaden emellan mig och dig?

358

Bäst att hålla sig undan allt, som ej är dagg-bestänkt;

Godt är äfven Vin ur Konunga-tältets sköna Guds-afbilders hand.

Rus, Samvaro med qalendarer, och glömska av sin personlighet är också godt:

(Kort sagdt:) En klunk Vin är bättre än allt - emellan månen och fisken.

359

Från lärdomens och fromhetens skolor är bäst att fly;

Till hjerte-röfverskornas lockars svall är bäst sig ty.

Innan tiden gjuter ut ditt blod:

Bäst att du gjuter Flaskans blod i Kalken.

360

Droppen grät och sade: "Rent skild är jag från Hafvet";

Hafvet skrattade åt droppen och sade: "Vi äro allt".

Det finnes i Verkligheten ingen annan än Vi. Gudar äro vi alla:

Men genom cirkel-rörelsen af en punkt, äro vi skilde alla.

371

I älskarnes församling sitta vi - alla

Från tidens vedermödor rasta vi - alla

Af Hans åtrås Vin dricka vi en kalk:

Fri-gjorde, frid-fulle, rusige - alla.

372

Antag, att verlden drifves efter din önskan - nå, än sedan?

Antag, att din lefnads bok läses - nå, än sedan?

Jag vill, yttermera, antaga, att du redan lefvat hundra år efter ditt hjertas önskan:

Antag nu, att du lefver hundra år till - nå än sedan?

376

Gräm dig mindre öfver denna motsträfviga tid:

Önska dig Vin och Den Förtrogne Vännens sköte.

Ty den som ur moderns lif kom ut i dag:

Skall du i morgon finna i en qvinna återvänd.

377

Jag lofvar att hålla mig ifrån alla ting, ifrån Vinet - icke;

Ty från alla ting står mig flykten öppen; från Vindet - icke.

Skulle det vara möjligt, att jag blefve Musulman

Och afsvure detta elds-dyrkarnes Vin, eller skulle det - icke?

378

Älskare äro vi, och Berusade, och Vin-dyrkare - alla;

På Vinstugans gata sitta vi - alla.

Enär vi knäppa fingret åt vrångt och rent, inbildning och påfund:

Så fordra af oss ingen sjelf-medvetenhet; vi äro ju rusige - alla.

387

Lotten är mig fallen i Vinet och i Ruset;

Hvi klandrar folket mig då likafullt?

Ack! Godt (vore), om hvar förbjuden gerning frambragte rus!

Så att jag sluppe se i verlden någon nykter!

388

Mitt Vin-krus hafver Du i spillror slagit - Herre;

För mig Du slutit Glädjens dörr till - Herre!

På marken spillde Du mitt rena Vin:

Stoft vare i min mun! Är du berusad - Herre?

397

Från verldens kök super du in allt dess os;

Huru länge ämnar du supa in varats och icke-varats bekymmer?

Verlden är, nemligen, för dem, som dväljas deri, en enda stor skymf;

Men vänder du ryggen åt denna skymf, skall du deraf skörda idel vinst.

412

Jag såg en åldring i en vinsjuk's hus;

Jag sade: "Vill du ej om de hädangångne gifva tidender?"

Han svarade: "Drick Vin, ty många sådane som vi

Hafva gått hädan, och ej en vändt åter.

423

Sök här, i verldens taskspelare-näste; ingen vän,

Lyss på mitt råd, och - märk väl! - tälj det ej för andra:

Finn dig i dina smärtor, och sök ingen bot;

Sitt glad med sorgen samman, och sök ingen tröstare.

431

I en krukomakares verkstad gick jag in;

Jag såg mästaren stå der med foten på svarf-hjulets tramp-steg.

Raskt gjorde han hand-tag och lock åt ett krus

Medelst en konungs hjessa och en tiggares fot.

432

Gack! Sträfva efter dårskap, om Du äger kunskap,

Att du ur deras hand, som af Guds Principia berusade äro, må dricka Vin,

Men du är utan kunskap: dårskap är icke din sak:

Icke alla okunnige kommer dårskap tíll del.

443

En shaikh sade till en sköka: "Du är drucken;

Hvart ögonblick är du, fotbunden, liggande i ett nytt nät."

Hon svarade: "O Shaikh! Jag är allt hvad du säger;

Men du, är du allt hvad du ger dig ut för (att vara)?"

445

De säga: "Drick ej Vin! Du gör dig olycklig!

Du blir, på vedergällnings-dagen, till en eld".

Det är rätt. Och dock - ljufligare än de båda verldarne

Det enstaka ögonblick då du af Vinet varder glad.

449

Om du i staden känd och ansedd är, är du den ondskefullaste af menniskor;

Om du sitter i en vrå, är du helt och hållet ett rof för djefvulens Influxus.

Det finns ingenting bättre - om du än vore Khizr och Elias -

Än att ingen känner dig och att du känner ingen.

465

Undvik, så mycket i din makt står, att kasta smädeord på de berusade;

Kasta bort, ur din hand, bedrägeri och lögn.

Om du, efter detta, önskar hvila ut,

Så drag dig icke undan från de olycklige för ett ögonblick.

467

Olyckligt det hjerta, hvari glöd ej finnes,

Som ej ligger trånande efter den kärlek, som gör hjertat upplyst!

Än den dag, som du, utan kärlek, tillbragt,

Är ingen dag för dig mera förspilld.

470

Ofvan stjernhimlen sökte mitt hjerta, redan den första dagen,

Skriftafla och Penna, och Paradis och helvete.

Slutligen sade mig Läraren, hvars dom är sann:

"Tafla och Penna, och Paradais och helvete har du i dig".

485

Tag dig i akt! Verlden är full af fasor.

Sitt icke säker. Tidens svärd är skarpt.

Om ödet lägger mandel-massa på din gom,

Akta dig! Svälj den ej! Ty den är gift-bemängd!

489

Detta förnuft, som springer hit och dit, och söker lycka,

Säger till dig, hvar dag, väl hundra gånger:

"Lär dig förstå, i detta ögonblick utaf din lifs-tid,

Att du ej är en sådan ört, som skördas och ånyo växer upp."

511

Med oändlig åtrå tryckte jag min läpp mot Krusets läpp.

Att jag månde spörja det om meningen med mitt långa lif.

Det lade sin läpp mot min läpp och hviskade hemligt:

"Drick Vin, ty till denna verld kommer du ej mer."

516

När jag var liten, var jag, en tid, under lärare:

Sedan var jag, en tid, glad, under min personlighet som lärare.

Si verkets ändalykt! Si hvad som hände oss!

Som ett vatten kommo vi hit. Som en vind gingo vi hädan.

522

Lemna dig ej öfver så hejdlöst åt din sorg - lef lycklig!

Och på den orättvisans stråk-väg, hvarpå du måste vandra - vandra rättvis.

När slutet på denna verldens verk är - intet;

så räkna dig för intet, och lef fri.

554

För den som är en Menniska, lägger jag ned mitt lif;

Under hans fot läggerjag gerna ned mitt hufvud.

Önskar du veta, had helvetet sannerligen är?

Helvetet på jorden är umgänge med icke-Människor.

568

Ju mer jag från min sjelfhet skiljes, desto mer lefver jag;

Ju högre ställning jag bekläder, desto mer sjunker jag.

Än underbarare: Ju mer jag, genom Varats Vin, hvart ögonblick, är nykter;

Desto mer berusas jag.

595

I den cirkel-rörelse, som vårt kommande och gående är,

Ser jag ingen början, intet slut.

Ingen i denna verld tyder oss sannfärdeliga;

Hvadan detta kommande, hvarthän detta gående.

595

En man är icke den, för hvilken menniskorna äro föraktliga;

Och hvilken de, af fruktan för ondt, räkna för god.

En usling, som, i välgörenhet (och gifmildhet) visar handens ansigte:

Honom gripa alla uslingar i handens rygg.

608

Då i allt, som är, intet är - utom luft i handen,

Då i allt, som är, ingen är - skadan och bristen,

Tag för gifvet, att allt, som är i verlden, icke är:

Håll fast vid, att allt, som icke är i verlden, är.

616

Om än Vin i lagen fått ett dåligt namn, är det dock ljuft;

När det är i en skön ynglings hand, är det ljuft.

Bittert är det och förbjudet är det - mig synes det ljuft:

Dröjer gör det, ty så länge det förbjudet är, är det ljuft.

618

Om ditt verk är godt, är det ej genom ditt åtgörande;

Och går det illa för dig, är det, likaledes, ej genom ditt underlåtande.

Underkasta dig, och samtyck, och lef glad:

Enär det goda och det onda här i verlden ej vållas af dig.

620

O du klyftige man! Omtänksamhet för morgondagen är lystnad:

Att i tiden slå på ordens trumma är lystnad:

Ty i dag vet hvar och en, som är en Vishetens lärjunge, detta:

"Hela verlden är blott ett enda ande-drag".

625

Drick Vin, ty detta är din andes ro evinnerligen;

Det är ditt ångestfulla lifs och hjertas hvila.

Om sorgens storm-vind kommer ifrån fram och bak:

I Vinet är din Noakh's räddnings-skepp.

626

Verlden är ingen förlustelse-ort, och intet hvilo-ställe;

Dess vise män äro platt förvirrade, och de bäste af dem druckne.

Gjut vatten på sorgens eld, vatten ur Vinet:

Innan den dag, då du går ned i jorden, med vind i näfven.

Därmed är detta urval fullbordat - den som önskar läsa fler av Hermelins fantastiska öfversättningar hänvisas i första hand till Carl-Göran Ekerwalds urval "Persiska Antologin" (Bo Cavefors Bokförlag, Lund 1976).

Till Bokförlaget Skarv