RAYMOND CARVER
Till min dotter
<>Allt jag ser kommer att överleva mig.
<>Anna Achmatova
<>
<>
Nu
är det för sent att förbanna dig – att önska du
vore ful,
ungefär som Yeats gjorde med sin dotter. Och när
vi såg henne i Sligo hade det slagit in –
hon var den fulaste, äldsta kvinnan på hela Irland.
Men hon var trygg.
In i det längsta begrep jag inte
hur han resonerade. Men det är hur som helst
för sent för dig. Du är vuxen nu och vacker.
Du är ett vackert fyllo, min dotter.
Men du är ett fyllo. Jag kan inte påstå att du krossar
mitt hjärta. Jag har inget hjärta när det handlar om
att supa. Sorgligt, ja, det ska gudarna veta.
Din gamle vän, han som kallas Shiloh, är
i stan igen och spriten flödar.
Nu har du varit packad i tre dar, säger du,
fastän du förbannat väl vet att för hela vår
familj
är spriten ett gift. Räcker inte din mor och jag
som förebilder? Två människor
som älskade varann och slog sönder varann,
slog sönder kärleken, glas för glas tömda i bottnen,
svordomar och slagsmål och bedrägerier?
Du måtte vara galen! Var allt det där inte nog för dig?
Vill du dö? Kanske är det så. Kanske
tror jag att jag känner dig fastän jag inte gör det.
Jag skojar inte, mitt barn. Vem är det du lurar?
Min dotter, du kan inte dricka.
De sista gångerna jag såg dig var du alldeles borta.
Bandage över nyckelbenet och fingret spjälat,
mörka glasögon för att dölja
dina vackra, blåslagna ögon. Läppar
som borde bli kyssta, inte sönderslagna.
Åh gud, gode gud.
Du måste sluta nu.
Hör du mig? Vakna! Ge fan i den där skiten
och bli nykter! Ta dig samman! Jag ber dig.
Okej, jag säger åt dig. Visst har vi slösat mer än
sparat i den här släkten. Men gör tvärtom nu.
Du måste bara – så är det!
Min dotter, du kan inte dricka.
Det kommer att ta livet av dig. Som det gjorde
med din mor, och med mig.
Som det gjorde.
översättning:
Ingemar
Johansson
|