EN GÅNG VAR HON STOR OCH STARK, hennes blick och anletsdrag var storslagna. Och likväl kom en tid då hon glömde bort sig själv, lät sig missbrukas och blev ful. De som tog henne i sin mun klädde allt som var banalt i hennes dräkt och så kunde hela världen göra sig lustig över hennes förnedring. Den sköna skapelsen föll samman. Vad som hade varit en förebild blev en karikatyr. Det mäktiga trädet förtvinade, och gladde sig därvid! - så illa var det ställt. Det var en nesa som aldrig tycktes vilja förgå. Några trodde att hon var nära döden och det med rätta. Hon dog, det vill säga hon tynade bort likt en döende. Ingen vågade tro att hon någonsin skulle få krafterna tillbaka. Hon miste allt behag, ljöd hård och torr och enfaldig; snubbor och snäsor var allt hon förmådde. Hennes förstörda röst var så hemsk som tänkas kan, nästan allt bävade därför. Ja, hon blev sjuk och krälar nu i stoftet och ändå finns det människor som älskar henne nu som alltid, ty de menar att hon är odödlig, att hon ska återfå sin skönhet. I det tysta, där som det är mörkt och stilla, vårdar de henne för att hon ska bli frisk igen. Förvisso ska hon återuppstå, dofta och blomstra, gå en ny vår till mötes, jubla med en drill som fåglars. Så ska ske, och de som tror på henne måste visa tålamod. Nu är hon trött och dåsig, henmnes lemmar är tunga, orden utan klang. Hon tycks förlamad, men en gång ska hon åter skratta och dansa, lika yster som förr. Vänta bara tills hon är återställd. Nu har hon råkat vilse, nu är hon förgråten, men en dag ska hon åter finna sin väg och brista ut i gapskratt. Då kommer hon att te sig som en trädgård om sommaren, som en återuppstånden, runt kring henne blir allting glatt, rikt och gott och kraftfullt. Och mjukt och naturligt. Då hittar hon tillbaka till sig själv och blir till en glädje för alla och envar. Över jorden, över alla ting, ska hon storma som en välsignad vind. De nedslagna fylls av glädje. Lust och tröst fyller den som hör henne ta till orda. Kanske att själv jag då ligger där i gräset under en gran, kysser henne och än en gång sjunger hennes lov.