Lars
Wivallius
Klage-Wijsa
Öfwer Thenna torra och kalla
Wååhr
En torr och kall
wåhr
gör Sommaren
kort
Och Wintrens
föda fördrifwer
Gud hielpe
som
råer
sij Wåhren går
bort
Och liten
glädie oss gifwer
Sool warma
förbarma
Hoos Wädreth tort
Nu kölden Sommaren rifwer.
Godt Maijeregn giff
lät dugga tätt
neer
Lät warm
Dagg Örterna fuchta
Oss torckan bortdriff
låt frostet ey meer
The späda Blomsteren tuchta
War rådigh
war nådigh
för them iagh beer
Som Heran tiena och
fruchta
Lät Wäderet kolt
och torckan
oblidh
Ey twinga
Rosorna röda
Lät
Åkeren stolt
ey läggias
så nidh
At han ey
Bondan kan föda
Bewara
från
fahra
I allan
tijdh
Then späda
Jordenes gröda.
Lät Himmelens Port
uthwidga sin gång
Hielp Molnen högre
upstiga
Lät höra
oss fort
skön
Nächtergals sång
Som Kölden twingar at tiga
Lät siunga
de unga
Medh Stämmor mång:
Lät Barnen danza och
niga.
Låt danza å radh
Folck stoora och
små
Låt feerla
Sommarens Färlor.
På Blomster och Bladh
lät tilra och stå
The wååta himmelska Pärlor
Lät qwittra
lät tittra
Steglisor små.
Hoos granna Swänska
Sädsärlor.
Giff glädie och tröst
lät Lärkian ey
döö
Lät lefwa
Sommarens Swaala.
Hugswala hwart Bröst på Sweriges Öö
Som nu mon sorgeligt taala.
Giff Sommar
giff Blommer
Giff gott grönt Höö
Lät Gööken roopa och
gaala.
Moot Gryningen bleek
moot dagningen
blidh
När Natt
och Dagh sigh åthskilia
Lät höras mong leek
om Sommarens tid.
Diwr danza
spela och gilja
I Strömer
ey
glömmer
Mong
Lax
mong
Ijd
Mong Fisk tå
hafwa sin wilia.
Gör Dagen oss lång
gör Natten oss
klaar
Lät
Duggrägn warma neerfalla
Och locka til Sång
then Fougel som haar
Tyst warit Winteren kalla
Lät klinga
lät springa
Mongt hion
mongt paar
Lät frögdas Menniskior
alla.
Gaak fruchtbar oss op
gaak fruchtbar oss
neer
Och helsa
Byiar och Städer
Mong Åkermans kropp
tå gläder sig meer
Som går i tunna Lijnklädher
I Dalar
Trast taalar
Och mong Munn leer
Och mong Trumetare
qwäder.
Ja
liufliga Sool
tu fattigh mans wän
Som titt skeen ingom wilt
spaara
Lyss uppå
wårt Bool
medh Sommar
igen
Lät Köld och
Torka bortfara
Nu
länchta
nu
tränchta
Qwinnor
och Män
At gå i
Soolskijnet klara.
Gör Sorgen oss kort
bliff Åkermans
wän
Lät grönska
Skogar och Daalar
Driff torkan oss bort
giff wätskan som än
Mong Bondes hierta
hugswalar
Lät
siunga
mång
Tunga
Om Frögd
igen
Som nu
bedröfweligt taalar.
Lät Skogen stå
grön
lät Jorden
få frucht
See til
at oss intet trängier
Lät flächta en skön
och härligh een lucht
Aff Skoghar
Åkrar
och Ängier
Lät kranzas
lät danzas
Medh Frögd och Tucht
lät bäddas brokota
Sänger.
Lät Gräset blij blöt
och Blomsteren skön
lät danza lilla
lekatten
lät
flächta oss sött
widt
uth uppå Siön
lät
skönt wäär blåsa på Hatten
På Ängen
giff
Sängen
I Gräset
grön
Åth them som
färdas om Natten.
Lät Embetsmän få rätt bruka sin
Hand
Och trygg på
reesa sigh gifwa
lät
Köpmänner gå til Watn och land
Tijt the hälst Handelen drifwa
Aff Rooser
och Koosor
Ibland all Stand
lät mongen frögdefull
blifwa.
Lät dagen blij warm
mong Heerde tå står
I mång grön lustigan
Skugga
Och rester
sin Arm
åth Getter och
Fåår
På Bäär och
Äplen lät tugga
Från Plogen
åth Skogen
Så widt han nåår
lät Oxen titta och glugga.
Släpp Boskapen
wall
löös Oxen ur
Bås
Driff Fää och
Fänadt åth Skogen
lät Öken för Stall
in under Gudz Låås
Lät Bonden glädias widh
Plogen
Höst
mustigh
gör
lustigh
Lät Säden
fåås
Aff Åkren
ymnigh och mogen.
Lät grönskas hans Fåår
lät blomstras hans
Äng
Hielp fylla
Bingarna blotta
När Bonden sielff rår
fåår Krigzman och säng
At hwila lemmarna trötta
Still Wreden
giff Freden
Mong Pijga
mong Dräng
Tå glädias öfwer all
måtta.
På Blomster och Löff lät stimma the
Bij
Som dragha
Honungen söta.
Men lufften blijr döff
aff buller och Skrij
Ther sigh twå Krigzhärar
möta
Still
Wreden
giff
Freden
Gudh statt
oss bij
Som bäst
kan Fienden stöta.
Tu råder om Krigh
tu råder om alt
Tu råår om Himmelens Fäste
Ty wil iagh och
tigh
alt hafwa
befalt
Hielp oss
till Foot och Häste.
Gör frodigt
frimodigt
Hwad nu är kalt
Tu west allena wårt bäste.
Wij hafwe
o Gudh
tigh syndat emoot
Förlåt oss bristerna swåra
Wij wele titt Budh
med bättring och
bot
Nu fölia
dagarna wåra
Låt
falla
medh
alla
Tin wredes
Hoot
Och dämp alt
hwad oss kan dåra.
Dämp Wällusten neer
tin Gåfwor oss
lät
Altijdh rätt
nyttia och bruka
Och ändelig iagh beer
hielp theras beswär
Som tuchtigt sina Bord
duka
Och
hielpa
ey
stiälpa
Then Hand
som bär
Een tom
och söndrigan Krwka.
Giff them ett gott
Åhr
them lyse tin
Sool
Som Åhrsens
tijder weet deela
Them Månen och gå
i Åhr som i Fiool
At Ny och Nedan ey feela
The andra
til wandra
Til tomma Bool
Som aldrigh hielpa siukt
heela.
Tryckt i Stockholm Åhr
1642.
|